Azhi och den gamle mattvävaren
Berättas på svenska, engelska, norska
Text att läsa med i på svenska, engelska, norska, danska, finska, tyska och spanska.
Berättas på svenska, engelska, norska
Text att läsa med i på svenska, engelska, norska, danska, finska, tyska och spanska.
I en stad där husen var gjorda av lera och kvällarna doftade av kardemumma och rosor bodde en flicka som hette Azhi. Hennes hus låg vid en smal gränd där fladdermöss skar genom luften vid skymningen, och alldeles intill den gränden fanns en liten verkstad med en blå dörr. Bakom dörren bodde mäster Behrouz, som hade vävt mattor så länge att hans fingrar mindes mönstren bättre än hans ögon. Han hade vita ögonbryn som två små måsar och en röst som lät som honung i ett glas. Varje kväll, när solen sjönk bakom taken och muezzinens rop tonade bort, brann en mjuk oljelampa i hans fönster. Azhi stannade alltid utanför och tittade in. Hon visste inte att den gamle mannen redan hade lagt märke till henne.
En kväll öppnade mäster Behrouz dörren och vinkade henne närmare. 'Du tittar in varje kväll,' sa han med låg röst. 'Vill du se hur en matta blir till?' Azhi nickade tyst. Inne i verkstaden luktade det av ull och trä och varmt lampolja. En stor träram stod mitt på golvet, och från ramen hängde hundratals trådar, raka som regn. Mäster Behrouz satte en kudde åt henne på golvet. 'En matta börjar alltid med tysta trådar,' sa han. 'Sen kommer mönstret. Men först måste man lyssna på trådarna.' Azhi lutade sig fram och lyssnade.
Mäster Behrouz tog en bit ulltråd, röd som en mogen granatäpplekärna, och visade henne hur man knöt en knut runt två trådar. Hans fingrar rörde sig långsamt, så att hon skulle hinna se varje steg. 'Så här,' sa han. 'Tråden bakom, runt, igenom, och ned. Sen tappar man änden, klipper av, och börjar på nästa.' Azhi försökte. Hennes första knut blev tjock och skev och hängde åt fel håll. Hennes andra blev lite mindre skev. Hennes tredje gled iväg helt. Men efter en stund började hennes fingrar gissa rätt utan att hon tänkte på det. Hennes tionde knut såg nästan ut som en riktig liten röd prick. Mäster Behrouz log under sitt vita skägg. 'Det är så det börjar,' sa han mjukt. 'Med många små prickar som väntar på varandra. Inga av dem behöver vara perfekta. De behöver bara vara där.'
Fortsätt sagan i Fabeligo, uppläst och illustrerad
Lyssna i appen