Stjärnpenningarna

En mjuk kväll gick en liten flicka som hette Elsa över ängen. Solen sjönk bakom kullarna och himlen blev rosa och guld. I sina armar bar hon en liten knyte: en varm limpa bröd, ett par mjuka vantar, en mjuk schal och en liten yllemössa. 'Jag undrar vem jag möter i kväll,' viskade Elsa och log.

Snart mötte hon en trött vandrare som sa: 'Jag är så hungrig.' Elsa räckte fram sin varma limpa, och vandraren log: 'Tack, snälla lilla flicka.' Lite längre fram stod en liten pojke som huttrade i kvällsluften. Elsa drog av sig sina mjuka vantar och gav honom dem. 'Tack,' viskade pojken, och hans små händer blev varma igen.

Vid en stig satt en liten flicka utan schal. Elsa lindade sin egen mjuka schal runt hennes axlar. 'Så varmt,' viskade flickan. Längre bort stod ett pyttelitet barn med bart huvud i kvällskylan. Elsa lyfte av sin lilla yllemössa och satte den försiktigt på barnets huvud. Hennes knyte var nu tomt, men hennes hjärta var fullt.