Ugglan som lärde sig hoa

Högt uppe i en gammal tall, där barren doftade kåda, bodde en liten ugglunge. Hon hette Uggla. Hennes fjädrar var mjuka som tovor av moln. Månen tittade fram bakom skogen. Det var dags att lära sig att hoa.

Bredvid Uggla satt hennes storebror. Han hette Knut. Knuts hoa var djupt och varmt. Det rullade ut över skogen som en mjuk filt. 'Nu provar du,' viskade Knut. Uggla nickade. Hon var liten, men modig.

Uggla drog efter andan. Hon öppnade näbben. Ut kom… 'piip!' Det lät som en liten leksak. Knut log. 'Det är en början,' sa han. 'En stjärna börjar också som en gnista.' Uggla skrattade tyst.

'Andas in den svala natten,' viskade Knut. 'Känn doften av tall och mossa.' Uggla blundade. Hon andades långsamt. Luften smakade kåda och stjärnor. Hon blev varm i bröstet, som en liten ugn.

Hon försökte igen. Den här gången kom det 'huu… piiip!' Halva ett hoa, halva en pip. En liten igelkott nere på marken stannade och tittade upp. Han såg ganska förvånad ut. Uggla skrattade och gömde näbben under vingen.

Knut skrockade tyst. 'Bra försök,' sa han. 'Du behöver inte tvinga ljudet. Det kommer från ett varmt ställe inuti dig.' Han la sin stora vinge runt henne. Uggla kände sig trygg. Skogen var stilla.

Uggla provade igen. 'Hu-piip!' En liten räv nere bland buskarna tittade upp. Han spetsade öronen. Sen log han, för det lät så roligt. Han la sig ner i mossan och lyssnade vidare.

'Stäng ögonen igen,' sa Knut. 'Tänk på något som är mjukt. Mamma. Mossan. Vingar.' Uggla blundade. Hon tänkte på Knuts varma vinge. Hon kände hur det blev tyst och fint inuti. Bröstet växte långsamt.

Hon öppnade näbben helt försiktigt. 'Huuu… huu.' Det kom mjukt. Som en liten vind. Det var inte stort, men det var ett riktigt hoa. Uggla blev så glad att hon nästan tappade balansen. Knut skrattade tyst.

Hoaet rullade ut över skogen. Det gick förbi tallarna. Det gick förbi blåbärsbusken. Det gick ända bort till en liten sjö där en groda satt och lyssnade. Grodan slutade kvacka. Allt blev stilla.

Räven la huvudet på sidan. Igelkotten log mot stjärnorna. Grodan blinkade en gång. Skogens djur hade hört Ugglas första riktiga hoa. Ingen sa något. De bara lyssnade på tystnaden efter.