Skuggornas mästaredotter

Solen sjönk bakom bergens kanter och det varma kvällsljuset föll snett in genom fönstret i Saris hem. Himlen hade färgats i djupa nyanser av orange och rosa, och de sista fåglarna drog tyst förbi mot sina reden i de höga bambuskogarnas kronor. Inne i rummet spred en gammal oljelampa ett rödgyllene sken längs med väggarna, och luften doftade av mat och av det torra gräset i takbjälkarna. Det var den tid på dygnet som Sari tyckte allra bäst om, kvällen, när arbetet var gjort och huset drog ihop sig runt familjen som en omfamning.

Bapak Adi, Saris far, bar in en rulle vitt bomullstyg och två starka bamburör. Han rörde sig varsamt, som han alltid gjorde när det var dags för wayang. Sari satte sig på huk i ett hörn och följde hans händers varje rörelse med blicken. Han spände upp tyget hårt mellan rören tills det lyste som ett litet fönster mot natten, fyllt av lampans sken. Framför tyget lade han ned en träkista med ett gammalt lås av mässing. Det var den kistan Sari aldrig fick öppna på egen hand, den med figurerna inuti.

Bapak Adi öppnade kistan och drog upp en figur insvept i ett stycke mjuk batik. Han vecklade upp tyget varsamt, nästan som om han öppnade ett brev. Sari kröp lite närmare. Figuren var skuren ur buffelläder, ett tjockt och hårt material som ändå var genomborrat av otaliga små hål i fina mönster: blommor, cirklar, bladrankor och fiskar. I lampskenet lyste hålen som stjärnor, och skuggan som figuren kastade var inte bare mörk utan full av ljus och form. 'Det är Hanuman,' sade Bapak Adi och höll upp figuren mot lampan.

Hanumans ögon var inlagda med litet gult horn och hans svans slingrade upp bakom ryggen som ett frågetecken. I nävan höll han en liten spira, och hans ben var i ett steg som om han just var på väg någonstans viktig. 'Hanuman är apguden,' berättade Bapak Adi. 'Han är stark och snabb och lojal mot prins Rama. Men det finaste med Hanuman är inte styrkan, det är hjärtat. Han kan flyga över hav och klättra över berg, men det han väljer att bära är oftast en blomma.' Sari tittade länge på figuren och undrade om det var sant att en hjälte kunde vara snäll.