Den blåa schakalen

Det var en gång en schakal. Han hette Vildtjut. Han bodde i en grotta nära en stor stad. Han var smal och alltid hungrig. En kväll knorrade hans mage värre än vanligt. Han måste hitta något att äta. När solen gick ned smög han mot staden.

Gatorna var tysta och mörka. Vildtjut nosade vid varje hus. Han letade efter en bit mat. Då hörde han plötsligt skall. Stadens hundar hade fått syn på honom. De kom rusande med vassa tänder. De skällde högt och stort. Stackars Vildtjut blev jätterädd. Han sprang så fort han kunde.

Vildtjut sprang in på en gård. Där bodde en färgare som färgade tyger. Mitt på gården stod ett stort kar. Det var fyllt med blå färg. Vildtjut såg inte karet i mörkret. Plums! Han ramlade rakt ner i färgen. Hundarna stannade vid grinden. De skällde en sista gång och gick hem.

När det blev tyst klättrade Vildtjut upp. Han var blöt från nos till svans. Och han var blå! Blå som en sommarhimmel. Han kröp ut ur staden och in i skogen. Solen började gå upp över träden. Vildtjut tittade ner på sin päls. Han hade aldrig sett en så blå schakal.

Skogens djur fick syn på honom. Lejonet stelnade till. Tigern höll andan. Apan släppte sin frukt. Haren spetsade öronen. 'Vad är det där för djur?' viskade de. 'Vi har aldrig sett något sånt.' De blev rädda och sprang åt alla håll. Snart hade hela skogen gömt sig.

Vildtjut såg att alla djur var rädda. Han fick en lustig idé. Han satte sig på en stor sten. Han höjde sitt huvud högt. 'Kom hit, ni djur!' ropade han. 'Var inte rädda. Indra själv har gjort mig till kung. Jag är skogens nya kung. Hos mig är ni alla trygga.'

Djuren tittade fram en och en. Lejonet kom först. Sedan kom tigern och leoparden. Apan klättrade ner från sitt träd. Elefanten kom dunsande. Haren och hjorten smög närmare. De böjde alla sina huvuden. 'Säg vad vi ska göra, herre kung.' Vildtjut log för sig själv.

Vildtjut delade ut viktiga jobb. Lejonet blev hans förste minister. Tigern fick passa kungens säng. Leoparden bar kungens betelblad. Elefanten stod vakt vid porten. Apan höll en stor parasoll över hans huvud. Alla djuren gjorde precis som han sa. Skogen fick en blå kung att lyda.