Haren och sköldpaddan

På en mjuk grön äng, där maskrosorna lyste som små solar i gräset, bodde en hare. Haren var snabb. Så snabb att hans öron susade när han sprang, och så snabb att fjärilarna inte hann undan när han rusade förbi. Och åh, vad han tyckte om att skryta. Varje morgon ställde han sig på en sten mitt i ängen och ropade ut över blommorna: 'Ingen är så snabb som jag! Inte ens vinden hinner ifatt mig. Inte ens skuggan av en fågel hinner ifatt mig.' Maskrosorna nickade tyst i gräset. Bina surrade vidare bland klövern. De hade hört det förut. Många, många gånger.

Nere vid en stenig stig kom en sköldpadda gående. Hon hette Tilda. Hon hade ett vackert mönstrat skal som glänste i solen, gröngult som ett höstlöv, och fyra små fötter som tog mycket små steg. Tip. Tap. Tip. Tap. Tilda hade aldrig bråttom. Hon tittade på blommorna när hon gick förbi dem. Hon tittade på molnen som drev över himlen som vita pannkakor. Hon stannade ibland och kände doften av ljung. Hon tyckte om att lyssna på syrsorna. Hon hade gott om tid, och hon hade ingen brådska alls i världen.

Haren såg sköldpaddan och började skratta. Han skrattade så att hans öron skakade. 'Titta så lustigt!' ropade han och hoppade ner från stenen. 'Sköldpadda, sköldpadda, dina ben är så korta. Du går så långsamt att gräset hinner växa medan du tar ett enda litet steg!' Han pekade på sina egna långa baklår. 'Titta på mig. Jag kan springa till skogsbrynet och tillbaka innan du har lyft en fot.' Tilda stannade och tittade lugnt på haren. Hon var inte arg. Hon var inte ledsen. Hon log ett litet, lugnt leende och sa: 'Jag är inte snabb. Men jag kommer fram dit jag vill.'

'Kommer fram!' fnissade haren. 'Du kommer aldrig fram lika snabbt som jag.' Tilda blinkade lugnt med sina lugna ögon. Sedan sa hon något som ingen hade hört en sköldpadda säga förut: 'Då springer vi om kapp.' Haren tystnade. Sedan skrattade han så han nästan ramlade omkull. Han skrattade tills hans ögon rann. En sköldpadda som ville springa om kapp med en hare? Det var det roligaste han hade hört på hela sitt liv. 'Det blir den lättaste segern jag någonsin vunnit,' tänkte haren och torkade tårarna ur ögonen. 'Jag säger ja, lilla sköldpadda. Jag säger ja.'