Tigern och gotgam

Långt borta i Korea fanns en liten by. Bakom byn låg ett stort, blått berg. På berget bodde en tiger. Tigern var stor och randig. Hans tassar var mjuka som snö. Hans tänder var vita som is. Alla djur i skogen var rädda för honom. Till och med stenarna darrade när han gick förbi.

Det var en kall vinterkväll. Snön föll mjuk och vit över byn. Tigern var hungrig. Hans mage knorrade. 'Jag måste hitta något att äta,' tänkte tigern. Han smög ner från berget på sina mjuka tassar. Han stannade vid kanten av byn. En liten lampa lyste i ett fönster. Där inne hörde han ett ljud.

Inifrån huset hördes ett barn som grät. 'Vä-äh! Vä-äh!' Den lilla bebisen grät högt. Tigern lyssnade noga. Hans öron spetsades. 'En liten bebis,' viskade han för sig själv. 'Bebisar är små och möra. Det blir en fin kvällsmat.' Han kröp tyst närmare fönstret. Snön knastrade lite under hans tassar.

Inne i huset satt en mamma med sin bebis i famnen. Bebisen ville inte sluta gråta. Mamman vyssjade och vyssjade. Hon sjöng en liten sång. Men bebisen grät bara mer. Då sa mamman: 'Tyst, lilla vän. En räv kommer och bits!' Tigern utanför fönstret rynkade på pannan. 'En räv?' tänkte han. 'Vem är rädd för en räv?'

Bebisen grät vidare. 'Vä-äh! Vä-äh!' Mamman försökte igen. 'Tyst, lilla vän. En björn kommer och morrar!' Men bebisen brydde sig inte alls. Han bara grät och grät. Tigern utanför lutade huvudet på sned. 'En björn?' tänkte han. 'Den här bebisen är inte rädd för björnar?' Tigern blev mer och mer förvånad. 'Vilket modigt litet barn,' viskade han.

Tigern blev nästan lite arg. 'Inget djur skrämmer den här bebisen,' tänkte han. 'Då ska jag visa vem som är farligast.' Han reste sig upp utanför fönstret. Hans randiga rygg blev hög och rak. Då sa mamman med stor röst: 'Tyst, lilla vän! En tiger kommer ner från berget!' Tigern log brett. 'Aha, nu blir bebisen rädd,' tänkte han. Han spände sig för att hoppa in.

Men bebisen brydde sig inte ett dugg. Han bara grät vidare. 'Vä-äh! Vä-äh!' Tigern satte sig ner i snön igen. Hans ögon blev stora och runda. 'Inte rädd för en tiger?' viskade han. 'Inte rädd för mig?' Han kunde inte tro det. Hela hans liv hade alla varit rädda. Vinden var rädd. Träden var rädda. Varför inte den här bebisen?