Isbjörnsungen på Svalbard

Läs början av sagan

Långt, långt i norr ligger Svalbard. Här är snön vit och himlen blå. Mörk, mörk är vintern. Stjärnorna lyser hela dagen. Solen sover en lång, lång sömn. I en mjuk snögrotta bor en liten isbjörnsunge. Han heter Nila. Mamma björn ligger varm bredvid. Hennes päls är tjock och fluffig. Nila tittar ut genom hålet. Världen är tyst. Världen är vit. Världen är så stor.

Mamma reser sig sakta. 'Kom, lilla Nila,' säger hon. 'Idag ska vi gå till havet.' Nila spetsar öronen. Havet? Han har aldrig sett havet. Han hoppar upp och skakar pälsen. Tassa, tassa, tassa går de över snön. Mammas spår är stora och djupa. Nilas spår är små och runda. Snön knarrar mjukt under tassarna. Knirr, knirr, knirr. Det är så kallt att andedräkten blir vit. Pust, pust, pust.

Himlen är mörkblå. Stjärnorna blinkar högt uppe. Plötsligt rör sig ljus över himlen. Grönt och rosa, mjukt och långsamt. Det är norrsken. 'Titta, Nila,' viskar mamma. Nila tittar upp. Ögonen blir stora och runda. Ljuset dansar. Det viftar som ett tyst tyg. Det glider, det glider. Så, så vackert. Nila sätter sig ner i snön. Han bara tittar och tittar. Han har aldrig sett något så fint.

De går vidare. Snart hör Nila något nytt. Plask, plask, plask. Det är vatten. En liten vik öppnar sig framför dem. Havet är mörkt och stilla. Små vågor smeker iskanten. Plask, plask, plask. Nila stannar tvärt. Han tittar på vattnet. Han tittar på mamma. Han tittar på vattnet igen. Vattnet ser kallt ut. Stjärnor speglas på ytan. De glittrar som små lampor.

Mamma sätter sig vid kanten. 'Idag ska du lära dig simma,' säger hon mjukt. Nila ryggar tillbaka. 'Men det är så kallt, mamma.' Mamma ler med ögonen. 'Du har en tjock päls. Den håller dig varm. Varm, varm, varm.' Hon nuddar hans nos med sin nos. 'Och jag är här. Hela tiden.' Nila tittar på sina stora tassar. Tassar som är gjorda för vatten. Han andas in. Han andas ut.

Mamma plumsar i. Plums! Vattnet kring henne ringlar i fina ringar. Hon vänder sig om. 'Kom, lilla Nila. Jag är här.' Nila tar ett steg framåt. Sedan ett till. Tassen rör vid vattnet. Iskallt! Han drar tillbaka tassen snabbt. Han skakar på huvudet. 'Brr, brr, brr.' Mamma väntar lugnt i vattnet. 'Du klarar det. Sakta, sakta. En tass i taget.'

Fortsätt sagan i Fabeligo, uppläst och illustrerad

Lyssna i appen