Inari-räven vid den röda porten

Läs början av sagan

Vid kanten av en stilla skog stod en port. Porten var röd. Rödaste röda. Den hette torii. Under porten satt en liten vit räv. Hon hette Yuki. Tyst, tyst satt hon där. Hon vaktade skogen. Hon vaktade stigen. Hon vaktade alla som gick förbi.

Yuki var en kitsune. Det är en räv från Japan. En liten skogsande. Hon var vit som snö. Öronen var spetsiga. Svansen var lång och mjuk. Vid skymningen lyste svansen lite, lite grann. Som en liten lampa. Men på morgonen var hon bara en vanlig vit räv. En liten vakt vid den röda porten.

Solen gick upp. Den var rund och gul. Yuki blinkade. Hon gäspade en liten gäspning. Sedan satte hon sig rakt. En vakt sitter alltid rakt. Hon viftade lite med svansen. Det var hennes hej till morgonen. God morgon, sol. God morgon, port. God morgon, skog.

Snart kom någon på stigen. Det var en flicka. Hon hette Hana. Hana hade en liten skål med ris. Vitt ris. Varmt ris. Hon gick sakta upp för stenarna. Hon ställde skålen nära porten. Hon bugade djupt. Tyst, tyst. Sedan log hon mot Yuki.

'God morgon, lilla räv,' sa Hana mjukt. Yuki sa ingenting. Rävar pratar inte med ord. Men hon böjde huvudet. Det var hennes tack. Hana skrattade ett litet skratt. Sedan vände hon om och gick. Bort, bort. Mellan träden. Yuki tittade på riset. Hon rörde det inte. Det var en gåva. Gåvor ska få stå.

Solen klättrade högre. Skogen var stilla. En liten vind kom. Den lyfte några löv. Den lyfte Yukis päls. Hon blundade en kort stund. Inte sova. Bara känna. Vinden luktade tall. Vinden luktade mossa. Vinden luktade varmt ris. Tyst, tyst.

Sedan kom någon mer. En liten pojke. Han hette Ren. Ren sprang lite. Han stannade. Han sprang igen. I handen höll han något. En liten träbit. Det var en omamori. En liten skyddsamulett av trä. Den hade ramlat på stigen. Ren hade hittat den. Nu skulle han lämna tillbaka den.

Ren stannade vid porten. Han var lite andfådd. Han tittade på Yuki. Yuki tittade på Ren. 'Jag hittade den här,' viskade Ren. 'Den får inte ligga ute.' Han la träbiten på en liten hylla vid porten. Han bugade. En liten bugning. Yuki böjde huvudet tillbaka. Tack, sa hennes huvud. Snälla pojke.

Fortsätt sagan i Fabeligo, uppläst och illustrerad

Lyssna i appen