Hattarna till de sex Jizō

Högt uppe bland bergen i Japan, där tallarna stod tysta under tyngden av snö, bodde en gammal man och hans gamla hustru i ett litet hus av trä. Det var dagen före nyårsafton. Vinden tassade runt knutarna, och från taket hängde långa istappar som glittrade i det bleka eftermiddagsljuset. Inne i huset var det tyst. På den lilla härden brann en sparsam glöd, och i risgrytan, där det brukade puttra mochi inför det nya året, fanns ingenting alls.

'Vi har inget ris och inga rovor,' sa gumman mjukt och vände en tom skål i händerna. 'Och inte ett enda mochi att lägga på altaret.' Gubben nickade sakta. Han tittade ut genom det lilla fönstret och såg snön falla, tyst som mjöl, över bergsstigen. 'Lugn,' sa han. 'Jag flätar några halmhattar i natt. I morgon bär jag dem till byn och säljer dem på marknaden. Då får vi en liten påse ris att börja det nya året med.'

Hela natten satt gubben på halmmattan och flätade. Hans tunna fingrar arbetade flinkt, och halmen vred sig till en rund hatt, sedan till en till. Ute föll snön över bergen, och inne flätade gubben en, två, tre, fyra, fem, sex halmhattar. När den sista var färdig och bunden med ett snöre, sken den första morgonen blekgul genom papperet i fönstret. Han la hattarna på rygg i en bunt och knöt om sin egen slitna halmhatt under hakan.

'Var försiktig,' sa gumman vid dörren. Hon stack en handvärmare av bambu, fylld med varma kol, ner i hans ärm. Gubben log och bugade lätt. Sedan steg han ut i snön. Stigen ner från berget var lång och vit. Snön knastrade som färska risskal under hans sandaler, och hans andedräkt steg upp som små vita moln. Träden stod orörliga, och hela världen verkade lyssna.

När han kom fram till byn var marknaden full av folk. Köpmän ropade och barn skrattade. Gubben ställde sig vid en snödriva och rätade på halmhattarna. 'Halmhattar! Färska och fina halmhattar!' ropade han med sin vänliga röst. Men byborna hade redan handlat klart. De gick förbi med rovor och fisk och säckar med ris, och ingen stannade. En liten flicka pekade på hattarna, men hennes mamma drog henne försiktigt vidare.