Apan och krokodilen

Vid det stora havet stod ett rosenäppleträd. Trädet bar frukt hela året. Högt uppe bland grenarna bodde en apa. Han hette Rödansikte. Rödansikte åt söta rosenäpplen varje dag. Han var glad och nöjd där uppe i trädet. Han tittade ut över det blå havet. Han lyssnade på vågorna som plaskade mot stranden.

En morgon kröp ett djur upp på stranden. Det var stort och grönt och hade en lång svans. Det var en krokodil. Han hette Fula-Tryne. Fula-Tryne lade sig i den mjuka sanden. Han vilade i skuggan under trädet. Rödansikte tittade ner från en gren. Han ropade vänligt: 'God dag, herr krokodil! Vill du smaka mina rosenäpplen?'

Rödansikte plockade söta frukter och kastade ner dem. Krokodilen åt och blev jätteglad. 'De smakar som honung!' sa Fula-Tryne. 'Tack, snälla apa.' De pratade länge i skuggan. De skrattade och berättade historier. Solen gick ner över havet. Snart kom krokodilen tillbaka varje dag. De blev de allra bästa vänner.

En kväll tog Fula-Tryne med några rosenäpplen hem. Hans fru smakade på en frukt. Hennes ögon blev stora. 'Var har du fått tag i dem? De smakar himmelskt!' Krokodilen log stolt. 'Min vän apan ger mig dem. Han bor i ett träd vid stranden.' Frun tuggade långsamt på den söta frukten. Inne i hennes huvud började en elak tanke växa.

Frun tittade på sin man med blanka ögon. 'Om frukten är så söt, måste apans hjärta vara ännu sötare. Hämta hans hjärta åt mig. Jag vill äta det.' Fula-Tryne ryggade tillbaka. 'Men han är min vän! Det kan jag aldrig göra.' Frun rynkade pannan och vände sig bort. 'Då äter jag ingenting alls', sa hon. 'Då svälter jag mig.'

Krokodilen kunde inte sova den natten. Han älskade sin fru. Han älskade också sin vän. Hjärtat värkte hela vägen till stranden. Rödansikte satt högt uppe i trädet. 'Vad är det, käre vän? Du ser så ledsen ut.' Fula-Tryne tittade ner i sanden. Han kunde inte säga sanningen. I stället hittade han på en historia.

'Min fru vill bjuda dig på middag', sa krokodilen. 'Hon har lagat fina rätter. Hon har hängt upp blommor på dörren. Vill du följa med hem till oss?' Rödansikte log glatt. 'Så snällt! Men jag bor i ett träd, och ni bor i havet. Jag kan inte simma.' Fula-Tryne svarade snabbt: 'Sätt dig på min rygg. Jag bär dig tryggt över vågorna.'