Mosskuddarnas fest
Berättas på svenska, engelska, norska
Text att läsa med i på svenska, engelska, norska, danska, finska, tyska och spanska.
Berättas på svenska, engelska, norska
Text att läsa med i på svenska, engelska, norska, danska, finska, tyska och spanska.
Långt inne i skogen, där träden viskade och mossan var tjock och mjuk, bodde en liten mus som hette Mira. Mira hade små rosa öron och en lång svans. När månen kom upp över tallarna, klev hon ut ur sin lilla håla. Ikväll var det en alldeles speciell kväll.
Mira skulle ha en liten fest. Inte en stor och bullrig fest, utan en tyst och mysig fest. Bara för hennes närmaste grannar. Hon hade gjort i ordning allt under hela dagen. Nu väntade hon i den lilla gläntan, där månen lyste som en lampa.
I gläntan låg fyra mjuka mosskuddar i en ring. En till varje gäst. Bredvid varje kudde stod en liten ekollonkopp full med daggdroppte. På en björkbarksbricka låg blåbär och små frön och en bit honungskaka. Mira nickade. Allt var precis som det skulle vara.
Då hörde Mira ett mjukt prassel. Tass, tass, tass i löven. Det var Igge, igelkotten. Han kom långsamt fram med sina små piggar fulla av blad. Han gäspade stort. 'God kväll, lilla Mira', sa han med sömnig röst. 'Vad fint du har dukat.'
Mira pep glatt: 'Välkommen, Igge! Sätt dig på din kudde.' Igge rullade sig till sin mosskudde och sjönk ner. Han stack ner nosen i ekollonkoppen och drack en liten klunk. 'Mmm', sa han. 'Daggdroppete. Mitt favoritte.' Sedan blinkade han långsamt med ögonen.
Susch. Susch. Något mjukt for genom luften. Det var Bea, lilla fladdermusen. Hon landade tyst på en gren och hängde upp och ner. 'Hej, Mira', viskade hon. 'Jag är så trött. Jag har flugit ända från ladan.' Mira log. 'Kom ner och sätt dig. Här finns en kudde åt dig också.'
Bea släppte taget från grenen och flaxade ner till sin kudde. Hon vek ihop vingarna som en liten kappa. 'Vad mjukt det är', sa hon. 'Mosskudden är som ett moln.' Hon tog en blåbär från björkbarksbrickan och tuggade tyst. Hennes ögon började bli små och blanka.
Sist av alla kom Bertil. Bertil var en liten skalbagge med en blank rygg som glänste i månljuset. Han krälade fram på sina sex små ben. Krrr, krrr, krrr. Han gäspade så mycket att hans lilla mun blev helt rund. 'Förlåt att jag är sen', sa han. 'Jag stannade till och vilade lite på vägen.'
Fortsätt sagan i Fabeligo, uppläst och illustrerad
Lyssna i appen