Nattens trappstenar

Soli kunde inte sova. Hon hade legat länge i sin säng och räknat allt hon kom på: knäpparna på tröjan, springorna i golvet, hur många gånger katten suckade i sin korg. Hon hade också vänt på kudden tre gånger, för att hitta den allra svalaste sidan, men kudden var redan ljum överallt. Och så hade hon räknat baklänges från hundra, och tappat bort sig vid sextiotvå. Men sömnen kom inte. Hennes ögon var vidöppna och hennes tankar gick i små långsamma cirklar. Till slut steg hon upp och gick på tå genom hallen, ut på verandan, där kvällsluften var sval och nästan helt tyst.

Det var den där timmen mellan kväll och natt, när himlen är blå som blåbärssaft och husen ser ut att andas långsammare. Soli satte sig på det översta trappsteget med fötterna mot det svala träet. Hon tittade upp. Långt där borta över skogsranden tändes en enda liten stjärna, så tydlig att hon nästan kunde höra den. Den blinkade en gång. Sedan blinkade den igen, lite längre, som om den ville fånga hennes blick. Runt om henne var det väldigt tyst. Bara syrsorna spelade i gräset, och någonstans bortom häcken muttrade en groda för sig själv, mest av vana. Soli drog efter andan och kände att kvällsluften smakade litegrann av höns och nyklippt gräs och kvällskaffe från grannens kök.

Soli viskade tillbaka: 'Hej.' Hon kände sig lite fånig, man säger väl inte hej till stjärnor, men då hände något konstigt. Stjärnan blev plötsligt tydligare, som om den lutade sig fram. Och i hennes huvud, alldeles inne i hennes egna tankar, hörde hon en mycket lugn röst. 'Vet du,' sa rösten, 'att natthimlen är lagd med trappstenar? Bara de som nästan sover får syn på dem.'

Soli höll andan. Hon tittade upp igen, riktigt långsamt, och blinkade som hon brukade göra strax innan hon somnade, det där lite tunga blinkandet, då ögonlocken känns mjuka. Och då såg hon dem. En sten, alldeles ovanför verandaräcket, lyste mjukt som en blöt liten måne. Och bortom den en till. Och bortom den en till. De var runda och varma och de bildade en lång, försiktig båge upp över hela himlen.