Nordanvinden och solen

Högt uppe på himlen bodde Nordanvinden och Solen. En lugn eftermiddag började de prata om vem som var starkast. Nordanvinden blåste ut kinderna och sa: 'Jag är starkast, för jag kan böja träden.' Solen log varmt och svarade: 'Kanske, men låt oss se.'

Långt nere på en ängsväg gick en liten vandrare i en mjuk grön mantel. 'Vi tävlar,' sa Solen. 'Den som först får vandraren att ta av sig manteln har vunnit.' Nordanvinden nickade och drog ett djupt andetag. 'Det här blir lätt,' tänkte han.

Nordanvinden blåste och blåste. Han blåste så hårt att löven dansade och hatten nästan flög av. Men ju mer han blåste, desto hårdare höll vandraren i sin mantel och svepte den tätt runt sig. Till slut suckade Nordanvinden och vilade. Då sken Solen mjukt fram bakom ett moln.