Den sömniga björnungen

Djupt inne i skogen, under en gammal gran med långa grenar, fanns en stor och varm björnide. Idet luktade jord och mossa och mjuk päls. Inne i idet bodde en liten björnunge som hette Bruna. Hennes mamma sov tungt. Hennes lillebror sov. Hennes lillasyster sov. Alla björnar i hela skogen sov. Alla utom Bruna. Bara Bruna var vaken.

Utanför idet föll snön sakta. Flinga efter flinga, sakta, sakta. Vinden viskade i grenarna. Schhhh, schhhh. Det var vinter nu. Och vinter betyder lång, lång sömn för björnar. En hel vinter med stängda ögon. En hel vinter med varma drömmar. Men Bruna kunde inte sova. Hon vände sig hit. Hon vände sig dit. Något fattades. Något mjukt och varmt.

Hon visste vad det var. Det var mormorsfilten. Den gamla ullfilten som mormor hade vävt för länge, länge sedan. Den var grön som mossa på våren. Den var mjuk som ett litet moln. Den hade små mönster på sig, som blommor och stjärnor. Bruna sov alltid med mormorsfilten. Alltid. Men nu var den borta. Hon kunde inte se den någonstans.

Bruna gnuggade sina sömniga ögon med tassarna. Var kunde filten vara? Hon tittade åt höger. Ingen filt. Hon tittade åt vänster. Ingen filt. Hon tittade upp i taket av jord och rötter. Ingen filt där heller. Hon såg bara sovande björnar och mjuka mörka skuggor. 'Jag måste leta', viskade hon för sig själv, alldeles tyst. 'Jag måste leta hela vägen runt i idet.'

Försiktigt, försiktigt smög Bruna fram. Hon ville inte väcka mamma. Hon ville inte väcka syskonen. Hennes små tassar gjorde nästan inget ljud alls. Tass, tass, tass. Mjukt, mjukt, mjukt. Hon gick bort till en stor hög med tallruskor i ett hörn. Där brukade mamma lägga saker som skulle förvaras. Kanske, kanske låg filten där?

Bruna lyfte en gren. Försiktigt. Ingen filt. Bara barr. Hon lyfte en till. Ännu försiktigare. Ingen filt. Bara mer barr. Hon lyfte en tredje gren och hittade en glömd kotte. Hon kände på kotten. Kotten var ganska mjuk. Men inte alls så mjuk som mormorsfilten. Inte alls. Bruna lade tillbaka kotten och suckade en liten, liten suck.