Den söta gröten

Läs början av sagan

En mjuk kväll gick en snäll liten flicka som hette Linnea hem genom ängen. Solen sjönk bakom kullarna och himlen blev rosa som ett äpple. Linnea drog sjalen tätt om sig och tänkte på varm gröt. Då fick hon syn på en vänlig gammal mormor som satt på en stubbe med en liten lergryta i knät. 'Kom hit, lilla vän,' sa mormorn och log.

Mormorn räckte fram den lilla lergrytan. 'Den här grytan är magisk,' viskade hon. 'Säg ”Koka, lilla gryta, koka” så lagar den söt gröt. Säg ”Stopp, lilla gryta, stopp” så vilar den igen.' Linnea övade orden mjukt för sig själv. Sedan tackade hon mormorn och bar grytan varsamt hem mot den lilla stugan.

Hemma i det varma köket sa Linnea: 'Koka, lilla gryta, koka.' Genast bubblade söt gröt fram, och hon och mamma åt sig mätta. En eftermiddag var Linnea ute, och mamma fick lust på gröt. Hon sa kokorden, men glömde stopporden. Gröten bubblade och bubblade tills hela köket var fullt av söt ånga, och katten slickade glatt gröt från golvet.

Fortsätt sagan i Fabeligo, uppläst och illustrerad

Lyssna i appen