Den ståndaktige tennsoldaten

På en hylla i ett barns rum stod en rad glada tennsoldater i röda rockar. Den allra minsta hade bara ett ben, för det fanns bara en liten bit tenn kvar när han gjordes. Men han var tapper och snäll, och han stod alldeles rak. Längst bort på hyllan dansade en pappersballerina på en tå, mjuk och fin. 'Så vacker hon är,' tänkte den lilla soldaten tyst för sig själv.

En kväll blåste det mjukt utanför, och fönstret gled sakta upp. Vinden pustade in i rummet, och den lilla soldaten ramlade ner, ner, ner från hyllan och ut genom fönstret. Han landade plums i en liten pappersbåt som barnet hade vikt tidigare. Båten gungade ut på en pöl som glittrade som en liten flod. 'Jag är inte rädd,' tänkte den tappre soldaten.

Plötsligt simmade en nyfiken silverfisk fram och slukade båten i ett enda stort vänligt klunk. Inne i fisken var det mörkt och tyst, men den lilla soldaten stod alldeles rak. 'Snart är jag säkert hemma igen,' viskade han. Strax därpå blev fisken fångad av en snäll fiskare och buren hem till middag. När barnet öppnade fisken, ramlade den lilla soldaten ut, blank och våt men hel.