Ekollonet som rullade till havet

Högst uppe på en liten kulle stod en stor ek. Trädet var gammalt och hade tjocka grenar. På en av grenarna satt ett litet ekollon. Hon hette Eken. En morgon, när vinden viskade i löven, lossnade Eken från sin gren. Plopp. Hon föll mjukt i gräset. Hon låg stilla en stund. Och så började hon rulla.

Rull, rull, rull, ner för kullen. Eken rullade sakta genom gräset. Solen värmde hennes lilla hatt. En humla surrade förbi. 'Vart är du på väg?' frågade humlan. 'Jag vet inte,' sa Eken och skrattade. 'Jag bara rullar.' Humlan log och flög vidare.

Lite längre ner mötte hon en snigel. Snigeln tittade på Eken med stora ögon. 'Du rullar fort,' sa snigeln långsamt. 'Jag tycker det är skönt att vara långsam.' Eken stannade en stund. 'Jag tycker det är skönt att rulla,' sa hon. Sedan rullade hon vidare. Snigeln viftade ett farväl.

Plötsligt blev gräset blött. Eken rullade ner i en liten bäck. Plask! Vattnet var kallt och klart. 'Åh,' sa Eken förvånat. Hon flöt på ytan som en liten båt. Bäcken bubblade och porlade. Den förde henne mjukt med sig. Eken log. Nu var hon en seglare.

Bäcken porlade över släta stenar. Klick, klack, klick. Stenarna var runda och blanka av vatten. Eken hoppade lätt över en, två, tre stenar. Det kittlade lite i magen. En liten fisk simmade förbi och tittade nyfiket. Fisken hade silverfärgade fjäll. 'Hej,' sa Eken. Fisken vinkade med stjärten och simmade djupare ner i vattnet.

Snart vidgades bäcken. Den blev en äng på ena sidan. Där stod en ko. Kon tuggade gräs och blinkade långsamt. Mu, sa kon mjukt. Eken vinkade så gott hon kunde. Kon blinkade igen. Det var allt. Eken flöt vidare, och kon fortsatte att tugga.

Framför Eken syntes en träbro. Den var gammal och varm av sol. Hon flöt under den. Det blev mörkt en kort stund. Schhh, sa vattnet under bron. Sedan kom solen tillbaka, ljus och gul. Eken blinkade. Hon var på andra sidan nu. Vad spännande, tänkte hon.

Bäcken växte och blev en flod. Floden var bred och lugn. Den glittrade som tusen små speglar. Eken låg på rygg och tittade upp i himlen. Moln seglade förbi som vita får. En trollslända skimrade över vattnet. Eken kände sig liten. Och fri.