Tomtarna och skomakaren

Det var en gång en skomakare. Han var snäll och flitig. Men han var mycket fattig. Han hade en liten verkstad. Där fanns en bänk, en lampa och hans verktyg. Hans fru hjälpte honom varje dag. Men pengarna ville inte räcka till. En kväll såg skomakaren i lådan. Där fanns bara läder kvar till ett enda par skor.

Skomakaren tog fram lädret. Han skar det noga och varsamt. Han la ut allt på bänken. I morgon skulle han sy ihop skorna. Det var sent och lampan brann lågt. 'Vi får göra vårt bästa', sa han till sin fru. Sedan gick de och la sig. Skomakaren somnade lugnt. Han hade ett gott hjärta även när det var svårt.

På morgonen vaknade skomakaren tidigt. Han gick ner till verkstaden. Han ville börja sy skorna. Men på bänken stod ett färdigt par skor! De var fina och blanka och sydda perfekt. Inte ett sting var fel. Skomakaren kände på lädret. Han bara tittade och tittade. Vem hade gjort det här i natten?

Samma dag kom en kund in. Han provade skorna direkt. 'De passar mig perfekt!' sa han glad. Han betalade mer än vanligt för dem. Skomakaren räknade pengarna. Nu kunde han köpa läder till två par skor. Han skar ut allt på kvällen. Han la lädret prydligt på bänken. Sedan gick han och la sig igen.

Nästa morgon sprang skomakaren ner igen. På bänken stod två par skor! Allt var färdigt och fint. Skomakaren skrattade högt av glädje. 'Det är ett under!' ropade han. Snart kom kunder och köpte skorna. De gav honom mycket pengar. Han kunde köpa läder till fyra par. Och så gick det dag efter dag.

Snart blev skomakaren rik. Hyllorna fylldes av fina skor. Verkstaden lyste varm och glad. Frun sjöng medan hon dukade bordet. De hade mat och ved och nya kläder. Men varje natt hände samma sak. Han la ut lädret på bänken. På morgonen stod skorna färdiga. Vem var det som hjälpte dem så?

En kväll vid jul satt de vid brasan. Det snöade utanför fönstret. 'Min kära', sa skomakaren tyst, 'i natt vill jag stanna uppe. Jag vill se vem som gör skorna.' Frun nickade och log. 'Jag stannar uppe med dig.' De tände en liten lampa. Sedan gömde de sig bakom ett mjukt gardin. De kikade fram och väntade.