Mästerkatten i stövlar
Berättas på svenska, engelska, norska
Text att läsa med i på svenska, engelska, norska, danska, finska, tyska och spanska.
Berättas på svenska, engelska, norska
Text att läsa med i på svenska, engelska, norska, danska, finska, tyska och spanska.
För länge sedan bodde en gammal mjölnare i en liten by med tre söner. När mjölnaren dog hade han inte mycket att lämna efter sig: bara sin kvarn, sin åsna och sin katt. Den äldste sonen fick kvarnen, den mellersta fick åsnan, och den yngste fick bara katten. Den unge mannen satt på en stubbe utanför stugan och suckade tungt. 'Mina bröder kan tjäna sitt bröd tillsammans', sa han, 'men när jag har ätit upp min katt och gjort en muff av hans skinn, då måste jag svälta ihjäl.'
Katten hade hört allt, fast han låtsades sova. Han satte sig upp, lade huvudet på sned och sa med en mycket allvarlig röst: 'Sörj inte, käre husbonde. Skaffa mig bara en påse och låt göra ett par fina stövlar åt mig, så att jag kan springa genom törnen och tistlar. Då skall du få se att jag inte är så dålig arvedel som du tror.' Den unge mannen blinkade och stirrade. En katt som talade! Och en katt som krävde stövlar! Men han hade ingenting att förlora. Han tog sina sista slantar och köpte ett par små stövlar av läder och en påse med snöre i.
Katten drog på sig stövlarna mycket fint, hängde påsen om halsen och tog tag i snöret med båda framtassarna. Sedan smög han iväg till en stor skogsbacke där det fanns gott om kaniner. Han lade kli och maskrosor i påsen, sträckte ut sig på marken och låg alldeles stilla, som om han var död. En liten kanin, som ännu inte visste hur listigt världen var, hoppade nyfiket fram och kröp ner i påsen för att smaska. Vips drog katten åt snöret och fångade kaninen. Han var mycket stolt över sin första fångst.
Med kaninen i påsen begav sig katten raka vägen till slottet och bad att få träffa kungen. Han bugade djupt, drog av sig hatten och sa: 'Ers majestät, min herre, den ädle markisen av Carabas, har bett mig överlämna denna kanin som en gåva.' Kungen log brett och rynkade på pannan, för han hade aldrig hört talas om någon markis av Carabas. Men gåvan var fin och katten var artig. 'Tacka din herre', sa kungen vänligt, 'och säg honom att hans gåva gör mig stort nöje.' Katten bugade igen och tassade hem mycket nöjd.
Fortsätt sagan i Fabeligo, uppläst och illustrerad
Lyssna i appen