Den stora rovan

Läs början av sagan

Det var en gång en farfar som hade en liten trädgård. En vårdag tog farfar ett litet rovfrö i sin hand. Han grävde ett litet hål i den mjuka jorden. Han la fröet i hålet. Han täckte det med jord. 'Väx nu, lilla rova,' sa farfar. 'Väx fin och stor.' Sen gick han hem och drack te. Solen sken varmt över trädgården. En liten fågel sjöng på taket. Allt var stilla.

Solen sken. Regnet föll. En liten grön spire tittade upp ur jorden. Sen blev den ett blad. Sen två blad. Sen blev bladen stora som vingar. Och rovan? Den växte och växte. Den blev rund. Den blev tjock. Den blev större än farfar. Den blev större än en pumpa. Snart var rovan jättestor. Den allra största rovan i hela världen. Och farfar bara log. 'Så fin du har blivit, lilla rova,' sa han.

En morgon sa farfar: 'Idag tar jag upp rovan.' Han satte på sig hatten. Han tog på sig vantarna. Han gick ut i trädgården. Han ställde sig bredvid den stora rovan. Han tog tag i bladen med båda händerna. Han drog. Han drog och drog. Men rovan satt fast. Han drog igen, så hårt han kunde. Men nej. Rovan rörde sig inte ett dugg. Den var alldeles, alldeles för stor. Farfar pustade. 'Oj, oj,' sa han. 'Den här rovan klarar jag inte själv.'

Då ropade farfar: 'Mormor! Kom och hjälp mig!' Mormor kom ut från köket. Hon hade mjöl på händerna. Hon ställde sig bakom farfar. Hon höll fast i hans tröja. Farfar höll fast i rovan. Och så drog de. Mormor drog farfar. Farfar drog rovan. De drog och drog. Men rovan satt fast. De drog igen, så hårt de kunde. Men nej. Rovan rörde sig inte alls. Den var alldeles, alldeles för stor. 'Vi behöver mer hjälp,' sa mormor.

Då ropade mormor: 'Lilla flickan! Kom och hjälp oss!' Den lilla flickan sprang in från ängen. Hon hade en bukett blommor i handen. Hon släppte blommorna i gräset. Hon ställde sig bakom mormor. Hon höll fast i mormors kjol. Mormor höll fast i farfar. Farfar höll fast i rovan. Och så drog de. De drog och drog. Men rovan satt fast. De drog igen, så hårt de kunde. Men nej. Rovan ville inte komma upp. Den var alldeles, alldeles för stor. 'Vi behöver ännu mer hjälp,' sa flickan.

Fortsätt sagan i Fabeligo, uppläst och illustrerad

Lyssna i appen