Medio Pollito, halvkycklingen

Det var en gång en liten kyckling. Han hette Medio Pollito. Det betyder halvkyckling på spanska. Han var inte som de andra kycklingarna. Han hade bara ett ben. Han hade bara en vinge. Han hade bara ett öga. Han hade bara ett öra.

Berättas på svenska, engelska, norska

Text att läsa med i på svenska, engelska, norska, danska, finska, tyska och spanska.

Läs början av sagan

Medio Pollito var inte alls som sina syskon. De andra var snälla och lydiga. När mamma kacklade kom de springande. Men Medio Pollito ville aldrig komma. Han låtsades att han inte hörde. Han hade ju bara ett öra! Han hoppade iväg på sitt enda ben. Hopp och spark, hopp och spark. Han gömde sig i majsfälten. Mamma sprang och letade efter honom.

En dag hoppade Medio Pollito fram till sin mamma. Han kavlade upp på sitt enda ben. Han kikade fräckt med sitt enda öga. 'Mamma', sa han, 'jag är trött på den här gården. Jag tycker inte om majsfältet längre. Jag ska resa till Madrid. Jag ska hälsa på kungen själv!' Mamma höna blev förskräckt. 'Åh nej, lilla Medio Pollito! Det är alldeles för långt för en så liten kyckling.'

Men Medio Pollito ville inte lyssna. Hans syskon bad honom att stanna. 'Snälla, gå inte!' kvittrade de. Men han bara skakade på sina få stjärtfjädrar. 'Adjö!' sa han stolt. Och iväg hoppade han på vägen. Hopp och spark, hopp och spark. 'Var snäll mot alla du möter!' ropade mamma efter honom. Men Medio Pollito vände sig inte ens om.

Vägen till Madrid var lång och varm. Snart kom Medio Pollito till en liten bäck. Bäcken var full av gräs och blad. Vattnet kunde knappt rinna fram. 'Åh, Medio Pollito!' suckade bäcken. 'Snälla, hjälp mig att rensa bort blasten.' Men Medio Pollito skakade på huvudet. 'Hjälpa dig? Nej tack!' sa han. 'Jag har bråttom till kungen i Madrid.' Och iväg hoppade han. Hopp och spark, hopp och spark.

Snart kom Medio Pollito till en liten skog. Mellan träden låg en liten brasa. Den brann lågt och svagt och nästan slocknat. 'Åh, Medio Pollito!' viskade elden med svag röst. 'Snälla, lägg på lite torra pinnar och löv. Annars slocknar jag alldeles!' Men Medio Pollito skakade på huvudet igen. 'Hjälpa dig? Nej tack!' sa han. 'Samla pinnar själv. Jag ska till kungen i Madrid.' Och iväg hoppade han. Hopp och spark, hopp och spark.

Fortsätt sagan i Fabeligo, uppläst och illustrerad