Sindbad Sjöfararens första resa

I kalifen Harun-er-Rashids tid bodde det i Bagdad en mycket rik köpman som hette Sindbad Sjöfararen. Hans hus var fyllt av sidentyger, glittrande lampor och stora skålar med dadlar och granatäpplen. Ingen visste varifrån hans rikedom kom. En kväll, när lyktorna lyste mjukt över gården, kom det en fattig man till porten. Han hette Sindbad Landsmannen, och han hade burit tunga bördor genom de heta gatorna hela dagen.

Sindbad Sjöfararen log och bjöd in Landsmannen i sitt hus. Han bjöd honom på kallt vatten, sött bröd och färska fikon. När gästen hade ätit, lutade Sjöfararen sig fram och sa med mjuk röst: 'Du tror kanske att min rikedom kom lätt till mig. Lyssna då, så ska jag berätta historien om min första resa över havet. Det är en lång berättelse om vågor och vindar, om en jättefisk och en kung vid världens ände.'

'Min far var en köpman med stor rikedom,' började Sindbad. 'När han dog ärvde jag allt han ägde. Jag var ung, och jag tänkte inte på morgondagen. Jag åt på de finaste krogarna i Bagdad, jag gav bort mynt till mina vänner, och jag köpte allt som glimmade i basaren. Så levde jag i många år. Men en dag öppnade jag mina kistor och fann att de var nästan tomma. Jag hade slösat bort min fars rikedom.'

'Då tog jag mitt förnuft till fånga,' sa Sindbad. 'Jag sålde det sista jag hade kvar för tre tusen silvermynt. För en del av pengarna köpte jag varor som man kunde sälja vidare i fjärran länder, vackra tyger, smyckesstenar och kryddor. Resten gömde jag i en läderpung vid bröstet. Sedan gick jag ner till hamnen i Basra och steg ombord på ett stort skepp tillsammans med många andra köpmän. Seglen lyfte i vinden, och jag sa farväl till Bagdad.'

'I många dagar och nätter seglade vi över havet. Vi gick i land vid små öar, sålde kryddor, köpte pärlor, och seglade vidare. Solen brände, vinden viskade i seglen, och jag lärde mig att läsa stjärnorna. En morgon fick vi syn på en ö som var grönare än alla de andra. Den såg ut som en liten bit av paradiset som hade flutit ut på havet. Vårt skepp kastade ankar, och vi gick i land för att vila.'