De tre önskningarna

Det var en gång, och det var länge sedan, en fattig vedhuggare som bodde med sin hustru i en liten stuga vid kanten av en stor skog. Varje morgon, så snart solen lyste över trädtopparna, tog han sin yxa över axeln och gick ut för att fälla träd. Hustrun fyllde hans matsäck med bröd och ost, hängde flaskan med svagdricka vid hans bälte och vinkade åt honom från dörren. De var inte rika, men de hade tak över huvudet, en eld i spisen och varandra, och så hade det varit i många, många år.

Den här morgonen gick vedhuggaren djupt in i skogen, längre än vanligt, tills han kom till en glänta där en jättelik gammal ek stod ensam mitt på mossan. Stammen var så bred att tre karlar inte hade kunnat famna om den, och grenarna sträckte sig som armar mot himlen. 'Den här eken,' tänkte han och klappade barken, 'kommer att ge mig planka efter planka, bräda efter bräda. Den räcker hela vintern, och kanske nästa med.' Han spottade i händerna, lyfte yxan över huvudet och tog sats för det allra första hugget.

Men just som yxan vinade ned genom luften, hörde han en röst, mjuk och bedjande, som ringde mellan stammarna. 'Snälla, snälla, lägg ner din yxa.' Vedhuggaren stannade mitt i hugget. Yxbladet darrade en hårsmån från barken. Och där, framför honom, mellan rötterna och de gula ekollonen, stod en liten varelse han aldrig hade sett maken till. Hon var inte mycket högre än hans knä, klädd i en grön klänning av blad och med vingar tunna som spindelväv. 'Det är en älva,' viskade han för sig själv, och tappade nästan yxan i mossan.

'Den här eken är mitt hem,' sa älvan med stora ögon. 'Och alla mina systrar och bröder bor i den med mig. Skona trädet, snälla, så ska du inte ångra det.' Vedhuggaren öppnade munnen, men inget ljud kom ut. Han stirrade och blinkade och stirrade igen. Till slut hittade han tungan, sänkte yxan och sa, lite skälvande på rösten: 'Nå, jag ska göra som du önskar. En sådan gammal vacker ek vill jag inte ha på mitt samvete.' Älvan log så att hela gläntan tycktes ljusna, och hon lyfte sig på tå för att kunna se honom rakt i ögonen.